Keratokonus - diagnos och behandling.

Hur fungerar hornhinnan?

Hornhinnan: Ögats fönster mot världen.

Vad händer vid keratokonus?

Symptom.

• Ständigt ökande närsynthet och speciellt astigmatism (brytningsfel)
• Dimsyn
• Förvrängda och suddiga bilder

Symptomen dyker upp runt slutet av puberteten. Utvecklas oftast sakta under 10-20 år och sedan avstannar. Sjukdomen börjar alltså runt 15 års ålder och avstannar vid 35. Vid avstannandet brukar man kalla sjukdomen för "fryst" keratokonus. Ögonläkarna brukar reagera oftast på den ökande närsyntheten och astigmatismen som orsakar synnedsättning, dimsyn och förvrängda bilder. Patienter med misstänkt keratokonus genomgår en rad undersökningar. Dagens högteknologiska topografiska undersökningar är avgörande för fastställandet av diagnosen.

Hornhinnans topografi. 

Hornhinnans topografiska undersökning  är ett genombrott för kartläggningen av dess krökning. Med dagens moderna datorstyrda maskiner mäts ca 10000 specifika punkter över hela hornhinnans yta. Detta uppnås genom att det projiceras koncentriska ringar som skapar en virtuell bild av hornhinnans  yta. Detta i sin tur gemförs med en referensbild som finns på datorn och räknar  ut avvikelserna från denna referensbild. Datorn kan producera en mängd olika grafiska kartor för att uttrycka dessa avvikelser. De mest använda idag är två typer:

• Axial karta - är det enklaste avbildningsresultatet. Den visar variationer i krökningen på hornhinnan och använder olika färger för att representera värdena i dioptrier. Varma färger som rött och orange representerar regioner med stor krökning medan kalla färger som blått och grönt representerar regioner med mindre krökning. Nackdelen med denna karta är att den ignorerar små variationer i kurvaturen.
• Tangentiell karta - använder färger som representerar förändringar i dioptristyrkan mellan olika punkter. Denna karta ger en noggrannare bildåtergivning och används oftast för uppföljning efter olika operationer samt för utredning av andra sjukdomar på hornhinnan.

Strategi för korrektion av synfel vid keratokonus samt behandling.

• Som första steg korrigerar man synfelen med glasögon eller mjuka kontaktlinser på vanligt sätt.
• När detta inte längre fungerar så tar man till möjligheten att använda hårda, individuellt anpassade kontaktlinser.
• Om synfelen inte kan korrigeras på de ovannämnda sätten så finns det möjlighet att omforma hornhinnan med hjälp av ringsegment gjorda i plast som inopereras i hornhinnan och normalisera dess krökning. Avsikten är att skapa möjligheter att återgå till kontaktlinser. Detta moderna tillvägagångssätt kallas INTACS och beskrivs i avsnittet med samma namn.
• Om sjukdomen utvecklas och hornhinna blir successivt mera krökt kan man stabilisera vävnaden med hjälp av en behandlingsform som kallas "corneal cross linking". Metoden beskrivs i ett eget avsnitt. Efter denna stabilisering kan man finjustera ytan på hornhinna med en laserbehandling och även korrigera större synfel med hjälp av ICL-metoden.
• Om inget av det ovannämnda fungerar så har man som slutval att transplantera hornhinna men detta används enbart som en sista utväg.