Optiska avvikelser på det åldrande ögat

Innan vi börjar med att beskriva de optiska avvikelserna på det åldrade ögat ska vi göra en kort genomgång om hur det unga ögats optik fungerar.

 

Optiska avvikelser – termen är beskrivande och tydliggör att det rör sig om avvikelser från den perfekta brytningen, i ögat som optiskt system, som leder till försämrad bildkvalitet. Det finns många olika typer av optiska avvikelser men de som mest påverkar bildkvaliteten negativt är de sfäriska.

 

	Hornhinnan med sin specifika form( brant centralt och flack i periferin) har positiva sfäriska avvikelser. Positiva sfäriska avvikelser kanske låter som något bra men orden förvirrar därför att när dessa föreligger så har man en sämre optisk kvalitet. Dessa normalt förekommande positiva sfäriska avvikelser på hornhinnan neutraliseras av negativa sådana på linsen. Resultatet av detta samspel blir att det unga ögat har väldigt lite sfäriska avvikelser vilket leder till att ljusstrålarna fokuseras skarpt på näthinnan (se bild) med en högkvalitativ funktionell syn* som följd.   * funktionell syn- förmågan att kunna se klart i olika ljusförhållanden
	I takt med att linsen växer och blir mindre elastisk hos äldre människor tappar den egenskapen att neutralisera hornhinnans positiva sfäriska avvikelser. Det väl fungerande samspelet mellan hornhinna och lins uteblir. Det resulterar i att det åldrade ögat har positiva sfäriska avvikelser. Ljusstrålarna fokuserar inte skarpt på näthinnan (se bild) med en försämrad funktionell syn och nedsatt bildkvalitet som följd.